Har du redan ett ID?

Logga in till Brf Veken 1 - tryggt och säkert

Har du inget ID?

Skapa inloggning till Brf Veken 1 - enkelt och gratis

Vad är det här?

Denna sida är ansluten till och drivs med hjälp av Socinets plattform.
När du har ett Socinet ID kan du använda det på alla Socinet-anslutna sidor. Läs mer




Senast uppdaterad: 2018-04-13

Historik om kvarteret & närområdet

Långt tillbaks i tiden var dessa trakter så gott som öde. Här fanns några trädgårdsmästerier och annan enstaka bebyggelse. På 1500- och 1600-talet fanns uppe på Stigberget den gamla galgbacken innan den på 1700-talet flyttades ut till Johanneshov. Backen upp dit gick från nuvarande Fjällgatan, vars tidigare namn Galgbacksgatan vittnar om detta. Nere vid Tegelviken - nuvarande Vikingterminalen - låg på 1500-talet ett tegelbruk som senare avlöstes av ett tjärhov, där man brände tjära. Därav namnet Tjärhovsgatan. Denna gata var förr i tiden den egentliga väst-östliga genomfartsgatan. Då Södra Varvet 1687 anlades på samma plats kom en hel del båtsmän att vara bosatta i dessa trakter.

Vårt kvarter Veken var tidigare ett mycket större kvarter, eftersom nuvarande Åsögatan slutade vid Borgmästargatan och Klippgatan ännu inte existerade. Kvarteret hette då Beckbrännaren och inramades av Folkungagatan, Erstagatan, Bondegatan och Borgmästargatan. På 1600-talet stod en kvarn i det som skulle bli korsningen Åsögatan/Klippgatan. Kvarnen hette Kråkvilan och var en så kallad stolpkvarn, vilket betydde att man kunde vrida den i önskad riktning. Den revs i mitten av 1800-talet.

I slutet av 1800-talet drogs Åsögatan fram i sin nuvarande sträckning och fick sitt namn vid Namnrevisionen 1885. Dess tidigare namn var Falkenbergsgatan, något som emellertid inte hade med staden Falkenberg att göra, utan härrörde sig från riksrådet Conrad von Falkenberg som på 1600-talet ägde tomt längs denna gata. Den sista biten, öster om Erstagatan, kallades tidigare Lilla Bondegatan och Erstagatan hette Tjärhovs Tvärgata.

På 1880-talet byggdes dels ett 3-våningshus i korsningen Erstagatan/Åsögatan, dels ett gårdshus som även det var avsett för bostäder. Fastigheten hade tre trapphus: ett på Åsögatan 186, ett på Erstagatan 22, och ett i gårdshuset. Byggnaden uppfördes i dåtidens typiska eklekticistiska arkitekturstil, en stilblandning mellan barock, gotik och renässans.  

Här bodde runt förra sekelskiftet bland andra:

  • Skräddaren Per Gustaf Alfred Gärtblad, född 10/10 1859
  • Mjölkförsäljerskan Selma Amalia Lindberg, född 18/1 1873
  • Ölutköraren Axel Teodor Lindberg, född 9/11 1874
  • Skådespelerskan Emmy Albiin, född 9/6 1873. Bland hennes drygt 50 filmer kan nämnas: Körkarlen (1921) Barnen från Frostmofjället (1945) Livet i Finnskogarna (1947) 91:an Karlssons Permis och Kronblom (1947) 

Från huset kunde man se ut över den Tottieska Malmgården i kvarteret Oljan, som upptog hela kvarteret mittöver Erstagatan. Vid slutet av 1800-talet inrymdes här Barnängens Tekniska fabrik som bland annat tillverkade tvålar samt det berömda munvattnet Vademecum. Fabriken revs 1929 och malmgården finns numera att beskåda bland stadskvarteren på Skansen. 1935 blev man med spårvagn precis nedanför fönstret.

Linje 6 passerade Erstagatan på sin väg mellan Roslagstull och Sofia fram till den 3 september 1967, dagen då vi gick över till högertrafik.

Byggnaden på Åsögatan 184 uppfördes 1912-14.

Byggnaden på Åsögatan 186 och Erstagatan 22 revs mot slutet av 30-talet och 1939-40 byggdes så den nuvarande fastigheten på Erstagatan 22. I samband med detta  genomgick även byggnaden på Åsögatan 184 en omfattande upprustning, då man bland annat rev ut kakelugnar, installerade centralvärme och byggde en hiss i trapphuset. 

Byggnaden på Åsögatan

Huset på Åsögatan byggdes mellan åren 1912 och 1913, och ritades av arkitekfirman Höög och Mossing. Byggherre var CJ Wallius. Stadsmuseet har gett byggnaden Gul klassificering vilket innebär: “Fastighet med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde”.

Byggnaden på Erstagatan

Huset på Erstagatan byggdes mellan åren 1939 och 1940, och ritades av arkitekten Archibald Frid. Byggherre var Johan Eskil Österling. Stadsmuseet har gett byggnaden Grön klassificering vilket innebär: “Fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.